Min ätstörning - tankar då & idag

2019-10-16 @ 17:05:40
"Det är alltid värt att få livet tillbaka"
• Då såg jag mat som siffror. Idag har jag slutat se mat i kalorier. Mat är LIVSmedel. Proteiner, fett, kolhydrater. Vitaminer, mineraler, antioxidaner. Njutning, något socialt eller för att ge kroppen energi. För i slutändan är mat inget annat än en vanlig måltid. En jäkligt god måltid med nära och kära eller något i farten för att få tillräckligt med energi till dagen. Idag är mat kort och gott - mat. 
• Restaurangbesök har gått från att titta i en meny och fundera över vilken rätt som innehåller minst kalorier till att fundera över vad man är mest sugen på.
• Som sjuk undvek jag alla sociala situationer som kunde innebära mat. Speciellt om de var spontana, det var en omöjlighet för mig. "Har du lust att ta en fika idag?". Idag reagerar jag med glädje över frågan, som sjuk kände jag panik. Behöva äta? Jag hade redan planerat dagens kalorier. Jag hade ingen ork. Jag frös. Med min utsvultna kropp var det en kraftansträning att ens förflytta sig utanför lägenheten. 
• Idag tränar för att må bra. Förr tränade jag för att inte må dåligt. Gymmet är ett lyckopiller, något som ger mig välmående. Förr använde jag träning som ett straff, för att dämpa ångest och för att bränna kalorier. Träning var destruktivt istället för givande. 
• Om ett träningspass går dåligt idag tänker jag att det säkerligen beror på dålig sömn eller att jag ätit sämre. Åtgärd? Jag ser till att sova mer och/eller fylla på med mer mat. Som sjuk tänkte jag tvärtom. Om jag inte presterade förtjänade jag inte att äta. Jag drog ned de planerade kalorierna för dagen radikalt. Ni kan ju gissa hur passet dagen efter gick? Lika dåligt det, om inte sämre. En ond cirkel. 
• Idag är jag lycklig. För ett antal år sedan var jag långt ned i ångest. Det enda som existerade var kalorier och siffror på vågen. Jag orkade inte tänka mer än så. Orkade inte göra något. Orkade inte känna. Varje dag gick ut på att kämpa ned min redan magra kropp ytterligare några gram i vikt. 
Jag är så tacksam över min kropp idag. Att jag blev frisk. Att min kropp inte fått några bestående men efter min sjuka tid. Att mina nära och kära orkade stötta mig genom den jobbiga perioden i mitt liv. För när man är sjuk ser man inget annat liv än det ätstörda. Man tappar bort sig själv. Man ser ingen anledning till att bli frisk. Det är nästan förundrande även för mig som varit sjuk att förstå hur jag tänkte då. För vad var det jag kämpade mot egentligen? Jag raderade allt det fina med livet tillsammans med den där sjukdomen. Jag raderade mig själv. För det var inte mycket av min personlighet som var kvar mot slutet.Tack och lov slutade det bra för mig. Men det gör inte det för alla. Ätstörningar såsom ex. anorexia nervosa har den högsta dödligheten av alla psykiatriska diagnoser. Känner du igen dig av någon av punkterna ovan, att dina tankar fungerar som mina gjorde när jag var sjuk - se till att ta tag i problemen direkt. Att bli frisk är inte lätt och det är en krokig och ångestfylld resa mot friskheten. Men det är värt det. Det är alltid värt att få livet tillbaka. 
Kategorier: Anorexi / Ätstörning 2


Follow on Bloglovin
Kommentarer:
#1: barajagmotmig.blogg.se
2019-10-17 @ 08:54:41

Hur lång tid tog det att bli frisk?
Hur gjorde du? Vilken del började du med? Har själv en ätstörning jag kämpar med och egentligen försöker bli frisk ifrån.

Svar: Hur lång tid det tar att bli frisk är så olika, du ska inte jämföra din resa med någon annan. Det allra första jag gjorde var att göra mig av med MIN största trigger - matvågen. Jag var besatt av att veta exakt vad jag stoppade i mig. Räknade ALLT. Att gå från att vara besatt och behöva ha stenkoll till att inte veta hur mycket energi jag fick i mig var sjukt jobbigt, men också det första steget mot friskheten. Sedan sluta äta på exakt utvalda tider, kunna äta mer spontant. Våga äta vissa livsmedel. Osv. Vad är din största trigger? Det kan vara allt från att sluta lämna mat på tallriken, alltid äta upp allt. Kunna äta maträtter eller livsmedel man anser som "förbjudna", sluta väga sig, våga låta någon annan lägga upp portioner, våga äta med andra, äta på restaurang, våga äta maträtter där man inte vet exakt vad ingredienserna är. Listan kan göras lång, alla har sina egna demoner och utmaningar. Det är så skönt att höra att du själv insett problemen och VILL bli frisk - att själv vilja är nog en av de viktigaste punkterna. (Jag lovar att du kommer vilja ännu mer när du återfår din energi igen, när du ätit normalt över en tid, det är sjukt hur man glömmer hur en "vanlig" kropp känns. Man är så van vid att alltid vara slutkörd, svag och orkeslös). Kämpa på fina du <3
GoForFit | Anorektisk tjej hittade styrketräningen

#2: Linnéa
2019-10-17 @ 15:50:49

Wow vilken vacker bild!

Svar: Tack snälla! :*
GoForFit | Anorektisk tjej hittade styrketräningen

Min profilbild

linn@goforfit.se »

LINN STRÖMBERG@INSTAGRAM:

Follow on Bloglovin Follow on Instagram Follow on Facebook


Translate this blog:

mytasteswe.com

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Arkiv

2019:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11

2018:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2017:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

09 11 12
RSS 2.0