Expressen intervju - Så räddade styrketräningen mig

2020-09-24 @ 21:57:42
Jag trillade över en gammal artikel i Expressen Hälsoliv om mig idag. Efter att denna artikel på internationella tidningen Daily Mail publicerades, hörde även Expressen av sig och ville ha en intervju. Jag tycker fortfarande den är lika aktuell, då den handlar om hela mitt fall ned ätstörningar, samt hur jag tog mig upp igen, så jag delar med mig av denna intervju ikväll ♥

Linn, 23: Så räddade styrketräningen mig

Ätstörningarna styrde hela hennes liv - både fysiskt och psykiskt. När det var som allra värst vägde Linn Strömberg ynka 38 kilo.

Efter att hennes mamma satt ner foten - och pojkvännen lurat med henne till gymmet började resan tillbaka till livet.

– Trots att jag var totalt fysiskt missanpassad med min spinkiga kropp kände jag verkligen att jag hittat rätt. Jag älskade det!

Nu har Linns resa blivit uppmärksammad i internationell press.

Året var 2011 då det eskalerade ordentligt.

Linn hade precis flyttat hem till sina föräldrar i Orrefors igen - efter att ha bott tillsammans med en kompis. Hon hade börjat tänka på vad hon stoppade i sig, hur mycket hon motionerade - och på vad hon vägde.

– Det fanns egentligen ingen speciell anledning, utan det var en fix idé att jag ville "tighta till mig" lite bara.

Efter ett tag började hon laga all mat själv, undvek att äta tillsammans med resten av familjen - och vägde och räknade precis allt hon åt. Detta trots att hon var helt normalviktig.

– I början gissar jag att de (familjen) inte blev alltför oroliga, att det bara var en fas att vara hälsosam som snart skulle rinna ut i sanden. Vilket det dock inte gjorde – det blev bara värre och värre, säger Linn till Hälsoliv.

"Den stunden avgjorde hur resterande av dagen skulle se ut"

Hur såg en vanlig dag ut för dig under den här tiden?

– Jag vaknade och klev upp, utsvulten, som vanligt. Det första jag gjorde varje morgon var att ställa mig på vågen. Den stunden avgjorde hur resterande av dagen skulle se ut. Visade vågen minus kunde jag brista ut i ett litet leende innan jag fortsatte med dagens rutiner som bestod av mat, kalorier och promenader.

Visade vågen däremot ingen förändring, eller plus, var hela dagen förstörd.

– Det spelade ingen roll om det så bara var något gram. Plus betydde ännu mindre mat och ännu mer träning.

Linn beskriver att hennes kropp av naturliga skäl blev helt slutkörd. Energin var som bortblåst och hon frös konstant. Inne på sitt rum hade hon ställt in en värmefläkt – där det var "som en bastu". Rummet blev det enda stället hon slapp frysa på. 

– Med andra ord - när jag inte tränade spenderades tiden inne i mitt rum, med min kära värmefläkt under ett antal lager täcken.

Hur mådde du psykiskt?

– Ångest, ångest och ännu mer ångest är det enda jag kan minnas från den tiden. Jag förstår inte hur jag kunde fortsätta plåga mig själv på det extrema sätt jag gjorde, inte nog med att jag rent ut sagt skadade min kropp, jag slösade bort över ett år av mitt liv. För vad?

 

"Livrädd över tanken att någon annan skulle bestämma över mig"

Mamma Margaretha blev mer och mer orolig - och Linn berättar att hon flera gånger försökte prata med sin dotter. Men det gick inte fram.

– Det slutade bara med att jag skrek åt henne och hon gick därifrån i tårar utan att nått fram till mig… Det är så hemskt att tänka tillbaka på de minnesbilderna, att jag fick min älskade mamma att må så himla dåligt.

Trots sin dotters reaktion fortsatte mamma Margaretha ihärdigt att ligga på. Och en dag gick det fram - när hon hotade med att dottern kunde bli tvångsinlagd.

– Jag blev livrädd över tanken att någon annan skulle bestämma över mig.

– Så jag började gå upp i vikt, först motvilligt, men när energin sakta började återvända insåg jag själv att jag faktiskt ville bli frisk och började därmed verkligen kämpa för att lyckas ta mig ur sjudomen.

Vid sin sida hade hon hela tiden pojkvännen Timmy. De hade bara varit tillsammans i ett knappt år när sjukdomen eskalerade.

"Han var ett otroligt stort stöd under mitt tillfrisknade"

På grund av att Linn inte hade energin till att vara social, eller ville utsätta sig själv för risken att behöva äta tillsammans med andra, undvek hon att hänga med vänner. I princip den enda hon umgicks med under den jobbiga tiden var Timmy.

– När jag tänker tillbaka på den tiden då jag var som sjukast har jag nästan svårt att förstå att Timmy valde att stanna kvar i förhållandet. Och att han orkade flytta ihop med mig?! Jag var verkligen inte mig själv, och han fick gång på gång utstå mina utbrott och ångestattacker gällande mat.

– Han var ett otroligt stort stöd under mitt tillfrisknade då vi flyttade ihop under den perioden.

Det var också pojkvännen Timmy som föreslog att Linn skulle hänga med till gymmet.

– Jag hade flera gånger sagt nej. Han lyckades tillslut övertala mig, och det var kärlek vid första ögonkastet. Trots att jag var totalt fysiskt missanpassad med min spinkiga kropp kände jag verkligen att jag hittat rätt. Jag älskade det!

Så här i efterhand tackar Linn träningen på gymmet för att hon har lyckats få en så sund inställning till mat. I dag äter hon mestadels hälsosamt men säger att absolut inte har några problem att "äta onyttigt bara för att det är gott".

– Från att tänka ju mindre desto bättre började jag i stället se mat som något positivt, något bra att tillföra och bygga upp kroppen, som den behöver och mår bra på. Något JAG mår bra på. 

 

LINNS RÅD TILL ANDRA I LIKNANDE SITUATION:

"Om du känner igen dig på något sätt i min berättelse – ta dig ur det så fort som möjligt! Ju längre det får fortgå, desto svårare är det att bli frisk. Det är också viktigt att veta att en ätstörning har ingenting med hur mycket du väger att göra. Upplever du problem med mat eller träning bör du alltid se på det allvarligt, hur mycket eller lite du än väger. En ätstörning är helt och hållet en psykisk sjukdom och har inte med din vikt att göra. Sök hjälp så tidigt som möjligt, låt det inte eskalera. Det är så lätt att halka dit, man inser inte ens själv när man tagit det för långt…"

LINNS RÅD TILL DIG SOM MISSTÄNKER ATT EN NÄRSTÅENDE HAR EN ÄTSTÖRNING:

* Varje ätstörning är unik och alla människor agerar på olika sätt i olika situationer. Men det viktiga är att man inte ska vara rädd att bemöta personen i ämnet.

* Den drabbade kommer sätta sig i försvarsställning med en gång, garanterat, men det hjälper inte att vara försiktig i en sådan situation. Har inte personen i fråga lyckats ta sig ur sjukdomen själv behöver denna hjälp, punkt.

* Försök även hjälpa personen att identifiera det största problemet i ätstörningen, varför är det svårt att ta sig ur den? För mig var siffror ett stort problem, jag var besatt av matvågen. När jag kastade ut den kastade jag också ut ett av mina största problem. Det är oftast det man är mest besatt av i sjukdomen som är allra svårast att släppa, men när man väl tar sig igenom det går du med så mycket lättare steg mot friskheten.

 
Intervjun i Daily Mail kan ni läsa här


Kategorier: Anorexi / Ätstörning 1

Min profilbild

linn@goforfit.se »

LINN STRÖMBERG@INSTAGRAM:

Follow on Bloglovin Follow on Instagram Follow on Facebook


Translate this blog:

mytasteswe.com

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

Arkiv

2020:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10

2019:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2018:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2017:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

09 11 12
RSS 2.0