En jobbig resa från ett liv med ätstörning till att åter igen kunna leva mitt liv. Frisk och lycklig. För 5 år sedan trodde jag ALDRIG att jag någonsin skulle kunna njuta av mat igen. Det kändes omöjligt att äta något utan att tänka på kalorierna. Ångest. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna äta en smula över planerat energiintag utan att kompensera. Besatt. Jag trodde aldrig jag skulle kunna gå förbi en spegel utan att kritisera mig själv och min kropp. Att älska mig själv existerade inte. 
När bestämde du dig för att övervinna ätstörningen? Var det andra personer, typ din familj, son övertalade dig eller kom beslutet från dig själv? När insåg du att du var sjuk? Tack för en jättebra blogg!♡
Jag blir tårögd, så starkt av dig. Tänk vad hoppfullt att läsa för andra som går igenom samma sak, eller ser någon nära göra det.
Jag blir tårögd, så starkt av dig. Tänk vad hoppfullt att läsa för andra som går igenom samma sak, eller ser någon nära göra det.
Wow! =)
Katie - November med N
Tårarna rinner, det är detta jag önskar att jag skall kunna uppnå! Efter 17 år med en ätstörning, 10 år med anorexia kämpar jag nu för allt vad jag är värd för att en gång för alla bli frisk! Jag har en önskan, en längtan efter att bli 100 % frisk och träna, äta bra och må bra! Många kramar till dig!
Detta inlägget behövde jag, grymt jobbat!
Stina
Vad härligt! Man blir glad av att läsa inlägget ochse hur du förändrats. Det är bra att få förståelse<3
Jag är på botten just nu och dethär gav mig massor med hopp och humöret blev bättre. Käns bara ganska omöjligt just nu alltså att man inte tror på sig själv och sina chanser. Men du klarat och får vara stolt över det. aldrig mer? kunde du skriva en lista på va som är bättre som frisk-sjuk?
Idag är jag glad att jag fann din blogg för jag är rakt i helvetet (sjukhus), men kämpar varje dag men får energi av att människor, som du, kommer ur det. Det är strongt!
11