23 things about me.

2015-01-24 @ 18:28:00
 
♦ Jag ogillar att spendera pengar. Jag kan emellanåt vara rätt impulsiv, när jag verkligen vill ha något, men är oftast sparsam av mig. Jag gillar att se när sparkontot växer, haha. 

♦ En av få tillfällen jag verkligen kan slappna av är när jag åker bil. Annars sitter jag konstant med antingen dator eller mobil. Mina tankar flyger hej vilt, och jag kan komma på mig själv med att älta flera saker samtidigt, min hjärna går alltid på högvarv. När jag sitter där i bilen och tittar ut genom rutan börjar jag istället slappna av. Reflektera över saker och ting, på ett avslappnat sätt. Bearbetar sånt jag aldrig ger mig tid till att tänka på annars. Det är ofta där, sittandes i bilen, jag kommer till insikt med saker och ting. Sådan har jag tydligen alltid varit, när jag var liten hände det att mina föräldrar körde iväg med mig i bilen bara för att jag skulle somna, haha. Långa bilresor är med andra ord underbart i min mening.

♦ Däremot hatar jag att köra bil. En anledning till varför jag inte tagit mitt körkort ännu? (Som jag dock påbörjade och nästan blev klar med, men rann ut i sanden när jag flyttade.)

♦ Jag minns inte så mycket från tiden då jag föll ner i min ätstörning, åtminstone inte detaljer. Jag hade nyligen träffat Timmy och när han pratar om vissa minnen är det helt blankt. På tok för undernärd för att hjärnan skulle fungera fullt ut? Bilden nedan från sommaren 2012 hade jag bestämt mig för att bli frisk och gått upp en hel del i vikt, men var fortfarande väldigt smal, vilket framförallt syns på mina armar. Sommaren 2013, andra bilden, hade jag nått mitt mål och var frisk både viktmässigt och tankemässigt.

 
♦ Jag har näst intill fobi för hälsenor. Konstigt, jag vet, men tycker det är sjukt obehagligt! Halvt dör när någon tar tag hårt i området precis mellan hälen och vaden. Usch. Klarar knappt av att ta vid andras hälsenor. Inte ens Amis (min hund), typ ännu obehagligare på henne då hon är så liten, känns ännu mer ömtåligt. Kan ni gissa att jag näst intill spydde av scenen i house of wax när Paris Hilton fick hälsenan avskuren? Fyfan...

♦ Jag är en riktig dagdrömmare. Som sagt, mina tankar flyger runt konstant. Tänker även sällan "det kommer aldrig hända mig" eller "det finns ingen chans att.." Jag kan absolut vara pessimistisk ibland, eller snarare realistisk? Men som den drömmare jag är fortsätter jag hoppas på att både det ena och det andra ska inträffa, haha. Sedan tycker jag mycket handlar om inställning, vill jag verkligen något, ja, då kommer det hända. Eller snarare, om jag verkligen strävar efter något kommer det helt klart hända.

♦ Som liten höll jag inte på med någon sport förutom ridning en gång i veckan. Jag var med andra ord inte speciellt aktiv inom sporter i barndomen. Däremot flängde jag gärna runt och klättrade i träd och liknande, så stillasittande var jag inte. 

♦ Jag har alltid sett mig själv som en kattmänniska. Jag är helt galen i katter, älskar dem! Hur kommer det sig då att jag har en hund? Lite konstigt kanske? Nja, jag älskar såklart alla djur, men tyvärr är min sambo allergisk mot katter, så tillslut tog vi det stora beslutet att skaffa lilla Ami! Har inte ångrat mig en sekund, det lilla livet ger mig så himla mycket lycka. Världens mysigaste och finaste lilla vovve. Älskar henne! Så kan numera titilera mig både katt och hundmänniska ;)

♦ Under skoltiden levde jag nog näst intill motsatsen till hur jag lever idag. Under gymnasiet kunde det bli utgång 3/ggr vecka. Två utgångar på en vecka var standard. Att festa var livet! Hur orkade man?

♦ Jag har gjort en bröstförstoring. Även om jag hade funderat länge på det var det rätt impulsivt när jag väl bestämde mig "på riktigt". Jag gjorde operationen på proforma clinic den 21 november 2013.

♦ Jag är både tidsoptimist och tidspessimist. Dvs, jag kommer nästan alltid försent eller på tok för tidigt. Dessutom glömmer jag lätt bort datum, så ta det inte personligt ifall jag glömmer din födelsedag, hehe.

♦ Jag är en riktig perfektionist. Jag ställer otroligt höga krav på mig själv och är sällan nöjd med det jag åstadkommer. I mina ögon finns det alltid något som kan förbättras. En fördelaktig egenskap men också fruktansvärt jobbig. Man strävar hela tiden efter progression vad det än gäller, men att aldrig kunna känna sig nöjd och tillfredställd med något är inte heller bra.

♦ Mina favoritkurser i gymnasiet var estetisk media och psykologi. Gick ut med MVG i båda. Jag är sådan att det jag gillar går jag in för till 1000% och det jag ogillar kan jag ha riktigt svårt att ta tag i. (Vilket syns på mina betyg, de kurser som i mina ögon var riktigt tråkiga fick jag endast G i.)

♦ Jag älskar att träffa nya människor, men har svårt att verkligen släppa in personer i mitt liv. Mina 3 närmaste vänner jag har idag lärde jag känna redan i början av mitt liv samt i högstadiet.

♦ Jag var nog lite av en pojkflicka som liten. Ibland "flickig" men tyckte aldrig om att leka med exempelvis barbies, utan roade mig hellre med radiostyrda bilar och dinosaurier. Jag var även alltid killen i lekar. Minns fortfarande alla de timmar jag och Mathilda spenderade att dansa efter filmen Grease som vi älskade, där jag självklart var Danny, haha.

♦ Jag är otroligt fascinerad av det okända, såsom andar och det psykedeliska. Sinnet i allmänhet och allt det där som vi inte vet något/väldigt lite om. Jag skulle inte tveka en sekund på att testa ex. Ayahuasca (under rätt omständigheter).

♦ Jag styrs mycket av mina känslor och är en väldigt känslig person, vilket folk oftast inte tror innan de lärt känna mig.

♦ Jag älskar att bli killad. Tror Timmy har tröttnat på frasen "Åh, kan du killa mig lite?" Haha! Men finns det någon underbarare känsla än att somna medan någon killar en på ryggen? Sååå skönt.

♦ Jag klarar av och är ofta duktigare på saker och ting än vad jag själv tror. I grund och botten - jag ställer alldelles för höga krav på mig själv och tycker sällan jag är duktig nog. 

♦ Jag ler mycket. Det har jag fått höra sedan jag var liten, att jag ofta går runt med ett leende. (När jag är koncentrerad ser jag dock sur ut, haha.) Minns fortfarande (hur kan jag ens minnas det?) en personlig dikt som vi alla fick från våra lärare när vi slutade lågstadiet. "Leendet på Linns läppar vi aldrig glömmer, säkert om att bli konstnär drömmer."

♦ ... Och ett leende på läpparna har jag även när jag egentligen inte mår bra. Jag ogillar att både visa och prata om mina känslor.

♦ Och till sista punkten, jag bad min pojkvän beskriva mig med tre ord. Han sa (ja, som ni ser rabblade han istället upp 6 ord, haha!) Kreativ, öppensinnad, mysig, beslutsam, intelligent, busig och underbar. Aaawe. Puss på honom :* Undrar om det är någon särskild anledning till att han smörar? Fniss ;) Haha, nehdå, han är alltid snäll min fina pojkvän ♥

Nu kanske ni fick en större uppfattning om mig än att bara se den där blonda tjejen som tränarHaha. Hoppas ni fann åtminstone någon punkt intressant att läsa om :)
Kategorier: Personligt, Tankar & Reflektioner 6

Aldrig mer bulk?

2013-12-18 @ 20:40:00
Har funderat lite på det här med bulk. Både jag och Timmy har bulkat/bulkar (jag har precis avslutat bulken lite tidigare pga min operation, medan Timmy fortsätter enligt planerna), och jag märker hur olika det påverkar oss. Båda bulkar, javisst, men nu menar jag hur vi uppfattat den här perioden. 
För någon dag sedan sa Timmy något i stil med "Åhnej, deffen börjar snart, bulken har gått så fort, jag vill inte bli liten igen!
Bli liten igen? Här går jag och känner mig som en knubbsäl och samtidigt mindre vältränad, och han vill inte påbörja deffen för att då kommer han känna sig mindre? Jag känner mig mindre under bulken, mindre för att musklerna inte framhävs, men större pga fettet. Mjuk och odefinierad. De muskler jag har lyckats kämpa mig till under den här tiden döljs nu till stor del. Han känner sig större på ett rätt positivt sätt, medan jag inte upplevt något positivt alls från detta. Förutom att jag är medveten om att jag byggt under denna period då. 
Ingen av oss tycker ju direkt om att gå upp i fettprocent, men ändå upplever vi det så olika?
 
Får erkänna att jag inte hakade på bulken tillsammans med min pojkvän för att endast bygga. Ville även bevisa för mig själv att tankarna sedan min ätstörning är helt borta. Att jag inte får panik och ångest när jag ökar (rätt markant) i vikt, och framförallt - att jag känner att jag fortfarande har kontroll vilket håll vågen än drar sig mot. Och detta har varit en prövning minst sagt. Kan inte låta bli att tycka, som jag nämnde innan, att jag ser otränad ut just nu. Ännu värre blir det när jag måste vänta med deffen, eftersom jag inte får träna ännu. (Abstinens!!) Men det har varit normala tankar som vem som helst skulle få, klart man känner sig obekväm till och från när man ökar sin fettprocent. 
Är dock säker på att jag inte kommer ingå en sådan här bulk igen. Har legat på ett rätt stort överskott. Nu känns det nästan som jag legat på onödigt stort överskott för min kropp (dvs, lite mindre hade gett samma resultat, men mindre ökad fettprocent, och därmed kortare period eller mindre kalorisänkning under deff.) Detta har dock jag och min pojkvän delade åsikter om, medan jag nojjar och anser att jag inte lagt på mig alls mycket muskelmassa tycker han att jag har gjort jättefina ökningar. Men nästa gång kommer det bli endast ett överskott på ca 250+ kcal. (Kanske någon kortare period på lite mer.) Det tror jag räcker för mig, och jag kommer kunna fortsätta känna mig bekväm i min kropp, även under byggperiod. Så näst intill balans, bara en minimal ökning.
 
Tycker helt ärligt det är jobbigare för tjejer att bulka. Killar känns det mer "okej" för. De får en klapp på axeln av kompisen som säger "Fan vad biff du har blivit, grymt!". 
De se allmänt större ut. Högre fettprocent, javisst. Och det är klart man vill vara definerad, men det är okej för killar, det visar att de bygger. Förstår ni vad jag menar? 
 
Hos tjejer ligger fortfarande ett hängande ideal av att endast vara smal. Många som tränar styrka är ute efter "slanka muskler". Det finns ju undantag, såklart. Fler och fler blir ute efter att bygga. Men fortfarande är nog de flesta ute efter att endast vara smala. Vilket ofta leder till att man är rädd för att lyfta tungt för att de tror att man ska bli "stor". Kanske inte om jag tänker på de tjejer som har träning och gymmet som intresse, men övriga. Den bilden får iaf jag av exempelvis instagram med spammande av hashtags såsom #cleaneating #cleanfood #fitspo #thinspo(?!?) osvosv. 
Jag vet att jag har haft en period av byggande, och att om man jämför med andra som aldrig vågar ligga på överskott kommer jag ligga way ahead om ett par månader när det kommer till muskelmassa. (förhoppningsvis..!) Men man kan ju ändå inte låta bli att bli påverkad när man kliver upp på morgonen, med ett sugigt humör, ser sig själv i spegeln och tycker detsamma om spegelbilden som sitt humör, sedan bombas av dessa bilder. Jag vill anse att jag inte blir påverkad av ideal vi får upptryckta i ansiktet dagligen, men det blir man, tyvärr. Nu är ju detta bara under en period, deffen påbörjas snart, men under dåliga dagar har jag varit fruktansvärt trött på bulken och bara velat avbryta den. 

Nu menar jag inte att tjejer får skit när de går upp i vikt, såklart inte. Jag har fått höra positiva kommentarer och vet att exempelvis min pojkvän föredrar när jag har högre fettprocent. Men i våra huvuden är det inpräntat att för att en tjej ska anses "fit" så ska hon vara smal. Faktum är att om man ställde två tjejer bredvid varandra, en av dem mestadels bara allmänt smal med låg fettprocent, samt en annan med mer muskler men också något högre fettprocent, så skulle nog många anse att det smalare tjejen är mer fit. Sjukt ju?
När det kommer till killar är det ett helt annat mångfald, vi kan fortfarande se killar som vältränade och muskulösa även med högre fettprocent, riktigt så är det inte med tjejer. Eller är det bara jag som tycker såhär? Dela gärna med er av era åsikter!
 

Bilden till höger, inte direkt hög fett%, men stor skillnad mot vänster.
 
 
"You can't tone what you dont't have! If you're afraid to build muscle, then I'm afraid you will always be chasing what you'll never have. Being thinner does not equal being toned."
Kategorier: Personligt, Tankar & Reflektioner Träning & Hälsa 5

Bulk - onödigt eller givande?

2013-10-08 @ 07:54:00
Idag har jag kommit ca 4 månader in på bulken. Min första bulk och även troligen min sista. Varför? Ja, hur har jag uppfattat den här tiden hittills?

Först och främst, väldigt psykiskt påfrestande. Det ÄR helt ärligt väldigt svårt att med flit gå upp i vikt, förlora mer och mer definition och ändå hålla sig motiverad hela tiden. Har visserligen kämpat med att gå upp i vikt ett bra tag, sedan min vikt på 38kg i stort sett. Men det är annorlunda att kämpa sig upp till normalvikt, och att lägga på sig utöver en vikt man trivs och mår bra på. Har varit sååå nära på att avbryta bulken vid ett antal tillfällen. Det har gått upp och ner, ibland har jag känt mig bokstavligt talat "tjock", medan jag vissa dagar har trivts bättre än någonsin, dock har det lutat något mer åt den förstnämda känslan de flesta dagar.
Har på dessa månader gått upp ca 7kg.  Dvs - i snitt en ökning på strax över 0,4kg/v.  Lagom viktökning i lagom takt, men 7kg är en ganska stor viktskillnad, från 51 till 58kg, och klart man känner sig lite obekväm till och från.

Jag säger inte att jag är tjock eller mullig överhuvudtaget, såklart inte, men väger för tillfället mer än vad jag nånsin gjort, och jag kan inte annat än att känna mig aningen ovan och obekväm. (Man påminns ju konstant när kläder blir tightare och till gränsen på för små..)
Men något väldigt postivt bulken har gett mig är känslan under passen. På gymmet har jag trivts som fisken i vattnet, åtminstonde de flesta dagar. Man känner sig stark, man har mycket energi, man ökar fortare och man är taggad som aldrig förr.
 
Så absolut, jag tror det har gett mig något. Inte bara viktökning i fett, utan såklart även i muskelmassa. Efter bulk kommer deff och man får äntligen se musklerna tonas fram som gömmer sig där under fettet man lagt på sig under bulkperioden. Det jag frågar mig om det är värt det? Om kroppen jag står med efter deffen är så mycket bättre än om jag bara legat på balans?
Jag menar, under bulk får man chans att bygga på rejält medan man under deff mestadels försöker behålla muskelmassan man lagt på sig under bulken samtidigt som man går ner i fett%. Kan jag inte då nå liknande resultat på balans, där jag såklart inte bygger muskler lika effektivt som under bulk, men då istället har möjligheten att bygga sakta under hela året?
Om det nu skulle vara en markant skillnad - att jag skulle bygga mer genom bulk för att sedan deffa, är det då värt att ha varit obekväm till och från i sin kropp den största tiden halva delen av året för att kunna känna sig nöjd nästa halva? För mig är svaret, efter vad jag känner just nu, ganska enkelt. Nej. Jag kommer inte gå in i en sådan här bulk igen. Jag tävlar inte och bygger heller inte en kropp för att kunna tävla. Jag är bara en tjej med stort intresse för träning. Såklart vill jag bygga muskler på bästa effektiva sätt, men jag vill främst må bra. Vad jag mår bäst på är iställlet att försöka ligga på balans året runt. Möjligtvis att man har en period då man ligger liiite högre, samt en period då man tightar till sigMen ingen massiv skillnad. Inget stort överskott med mycket viktökning som denna gången.
 
En rejäl bulk och deff passar säkerligen vissa hur bra som helst och det må kanske vara det mest effektiva för att bygga muskelmassa. Men det passar inte mig. Är dock väldigt stolt att jag har tagit mig igenom det och även kommer fullfölja det. I januari väntar deff, och ser verkligen fram emot att få jämföra "före och efter-bilder". Får hoppas på bra reslutat, så att man inte tagit sig igenom detta helt i onödan ;)
Dock kanske jag tvingas ta en period med träningsuppehåll, avbryta bulk något tidigare samt skjuta på deff och då istället ligga på balans för en period, men mer om det någon annan gång, i ett eget inlägg!
 
Vad anser ni om bulk? Något ni kör på, eller föredrar ni att ligga på balans året om? Eller är bulk något du skulle vilja testa?
 
Taggar: bulk, bulka, deff, deffa, fett%, fettprocent, viktnedgång, viktuppgång;
Kategorier: Personligt, Tankar & Reflektioner Träning & Hälsa 7

Min profilbild

goforfitse@gmail.com »

LINN STRÖMBERG@INSTAGRAM:

Follow on Bloglovin Translate this blog:

Arkiv

2017:

01 02 03

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

09 11 12
RSS 2.0