Att lyssna på kroppen.

2013-06-17 @ 20:29:00

Det där med att lyssna på kroppen... Något som jag själv tyvärr får erkänna att jag inte är jätteduktig på. Har vid ett antal tillfällen dykt på på gymmet för att sedan känna att "Ja, jag kanske borde tagit vilodag idag istället.."

Men nu funderar jag på att ändra om lite, speciellt i min kosthållning, just för att jag för en gångs skull verkligen lyssnar på vad kroppen säger till mig.

Genomgick, för de med koll, en deff för ett tag sedan. Märkte redan från start att kroppen inte riktigt samarbetade. Trots reducerat kaloriintag hände absolut ingenting. (Gick t.o.m i motsatt håll i början) Sänkte det ytterligare - inga stora förändringar. Faktum är att jag var tvungen att dra ner rätt extremt på intaget för att det skulle hända något. Visst, resultatet av deffen var helt okej, tightade till mig en hel del, men kroppen ska inte reagera så motsträvigt som min gjorde. Och, nu sakta tillbaka på balans, suger kroppen åt sig allt vad den kan och jag har vätskat på mig ordentligt.

Så, vad känner jag igen detta ifrån? När har min kropp reagerat på detta sätt innan?
Efter min sjuka tid, förstås. Var nere på 38kg, och när jag började äta normalt igen sa de första kilona bara PANG.
Vad drar jag för slutsatser av detta?
Antar att min kropp helt enkelt inte är helt återställd sedan jag plågade ner den i vikt för över ett år sedan. (Galet att den fortfarande inte återhämtat sig fullt ut? Hur lång tid kan det ta?!)

Har inte märkt av detta förens nu, eftersom jag ända sedan den låga vikt jag hade då, försökt kämpa mig upp i vikt genom att ligga på överskott och sedan balans.
Nu när jag för första gången på länge sänker intaget igen, stretar min kropp emot.  Den vill helt enkelt inte släppa på kroppsmassa.

Sjukt frustrerande. Har sagt det innan, och säger det igen - ångrar så hårt att jag hamnade i det där träsket för ca ett år sedan, det har bara satt käppar i hjulet för min träning såhär i efterhand.
Jag får sådan lust att bara kämpa emot, strunta i kroppens signaler och bara köra. Sänka kaloriintaget så pass mycket det behövs för att sänka min fett% och nå det mål jag hade i tankarna när jag startade deffen. Jag är och har alltid varit väldigt envis som person, och går alltid in för saker 110% tills jag lyckas.
Men vad vinner jag på det denna gång? Ja, jag når kanske målet för stunden, men i det stora hela skulle jag bara utsätta min kropp för skada (igen!!) och troligen förlora muskler.
Har blivit tillräckligt klok sedan sist för att veta att man inte vinner mycket på att plåga kroppen.

Så jag kommer helt enkelt låta kroppen få vad den vill ha. Inget underskott för min del just nu alltså. Kommer inte följa några strikta tider (periodisk fasta) eller hård diet. Jag kanske inte alltid äter frukost, men är jag hungrig när jag vaknar så blir det ett frukostmål.
Träningen kommer se ut som vanligt, och jag kommer fortfarande ha kost-tänket - bra mat (såklart), näringstiming osv.  Men som sagt, inga regler hit och dit. Mer avslappnat helt enkelt.

Så medan alla andra går runt i sin bästa sommarform kommer jag gå runt och känna mig som en vätskefylld köttbulle. Haha. Kul...
Skämt åsido, anser mig inte stor på något sätt, but you know the feeling?
Jag hoppas på att kroppen kommer börja samarbeta och nappa på mina planer snarast.
Känner liksom att det skulle vara roligare att få deffa till mig och låta de muskler jag skaffat mig hittils få poppa fram lite.
Magmusklerna är exempelvis något som påverkas extremt av vilken fett % man har. Just nu är de inte speciellt definierade. Lite konturer på sin höjd. Astråkigt.
Men. Får helt enkelt acceptera läget. Tänka positivt och passa på att fokusera på muskelbygge nu när intaget blir lite högre igen och jag ligger på balans. (Kommer inte ha stenkoll, då jag inte kommer räkna de flesta dagar.)
Eftersom min kropp uppenbarligen inte är i balans måste jag hitta vart problemen ligger. Testa mig fram tills min kropp känns på banan igen.
Första steget blir att plocka bort periodiska fastan och se hur min kropp svarar på det.
Frukostdejt någon? ;)

1. - Bra ljus direkt efter ett magpass där jag spänner mig (mycket! haha), medan de andra är tagna hemma, men rätt markant skillnad. 
Kategorier: Personligt, Tankar & Reflektioner Träning & Hälsa 6


Follow on Bloglovin
Kommentarer:
#1: Jen
2013-06-17 @ 22:09:28

Tack för din fantastiska kommentar, blev så jävla glad! Kul att det syns :D
Pepp!

Tycker du tänker väldigt klokt och sunt, du verkar ha fått ännu mer medvetande om din kropp och vad du mår bra av och inte. Själv äter jag ju mitt sista mål (stort sådant) runt halv ett på natten. Tokigt jag vet men jag gillart :) precis innan läggdags. Sover gott på det. Aptiten är otrolig oå kvällen ;) Så jag är inte så hungrig på morgonen. Men man ska inte plåga kroppen själv har jag tidigare lagt mitt mellanmål två timmar. Samt lagt till mer fett i min kost. Mår mycket bättre både fysiskt och mentalt. Så det är absolut viktigt. Hur har du känt av det mer än vätska? Hur ska du äta nu? Vas tycker du är bra kolhydrater? Nyfiken du kan ju så mkt :)

Hört att kroppen bara klarar den där dippen första gången, alltså ger den där kicken men dippar man igen (vanligt tyvärr) så känner kroppen igen varnings signalerna och motarbetar allt för att inte Hamna där igen. Man hamnar i ett rent helvete. Så det kan mycket väl vara så du beskriver. Och du är ju så jävla snygg och fin som du är. Du behöver inte deffa eller förändra dig på något sätt. Att ha en sund balans på träning, mat och det sociala livet med mera är nog bäst. Inget blir oftast bra i överflöd.

Lycka till nu och tack en gång :) kram

Svar: Oj, så sent? Vid den tiden ligger jag redan och sussar gott, haha ;DNae, precis. Dock trivs jag ju egentligen med periodisk fasta, men min kropp kanske helt enkelt inte gör det. Får testa mig fram som sagt :)

Härligt att du hittat en kosthållning som du verkligen mår bra på!
Förutom vätskan har aptiten varit lite fuckad. Känner mig väldigt hungrig, fast mättnaden kommer sedan pang bom oftast. Istället för att det byggs på och man känner sig mer och mer mätt, sakta, som annars.
Nu äter jag under hela dagen, när jag känner att jag behöver. Kommer inte räkna.
Bra kolhydrater - Bönor, potatis och andra rotfrukter, grönsaker såsom blomkål osv, bär, bulgur (gärna fullkorn), havregryn är ett par exempel!
Själv har jag mina perioder. Ibland äter jag väldigt mycket gröt, ibland är jag sugen på morötter konstant, ibland har jag bulgur till varje maträtt, ibland vill jag ha bröd osvosv. Senaste tiden har det blivit mycket knäckebröd, haha :)
Standard är att jag alltid har mycket grönsaker till varje måltid. Och alltid mycket tomater. För det är jag totalt besatt av, haha!
Innan gympass brukar jag slänga i mig torkade bär, torkade bananer eller liknande, för att få en liten boost på snabba kolhydrater.

Ah, jo, man skadar ju kroppen ganska rejält när man plågar den så som vi gjort... Krävs väl en del jobb för att få igång ämnesomstämning, aptitreglering osv till normalt igen. Men det är ju inte omöjligt :)

Tack så jättemycket, blir så glad av dina ord! Kram!
Linn

#2: Maggan
2013-06-18 @ 12:57:58

Sunda tankar Linn! Jätte kram.

#3: helene
2013-06-29 @ 20:46:18

Ett år låter inte som lång återhämtningstid i mina öron. 38 kg är ruskigt lite. Har själv haft en ätstörning, har fortfarande lite tankar kvar. Har aldrig varit sådär mager. Men ändå, trots att jag endast hade 5 kilos undervikt, så var min kropp väldigt svag. minns när jag gick och handlade innan lunchen, och hur jag nätt och jämt orkade släpa mig själv till affären. Myrstegen kändes som ett maraton. Så då kan man ju bara föreställa sig vad din kropp fick stå ut med. Sliter mer än man tror antar jag.

Svar: Nae. Kanske inte är så lång tid som jag vill tro, egentligen.
Åh, påminn mig inte! Hade den där känslan vad jag än gjorde. Om det så var att bara kliva upp från soffan och ta sig till köket.
Förstår inte hur jag orkade simma 1-2 gånger i veckan... Särksilt inte med tanke på att jag också frös konstant.

Det gör nog det. Kanske har svårt att acceptera hur mycket slit jag utsatte min kropp för, och att den faktiskt måste få återhämta sig ordentligt :)
Linn

#4: PT Niklas
2017-06-28 @ 10:21:22

Intressant läsning :)

Var styrketränar du nånstans?

Svar: På Fitness24Seven och Malkars :)
GoForFit

#5: Sara
2017-06-28 @ 13:23:38

Har inte följt dig så du har kanske skrivit om det tidigare, men har du kollat näringsbrister och sköldkörtel tänker att din ämnesomsättning och dina t.ex. Järnföråd måste vara påverkade efter en sådan tids svält. Jag har hypotyreos och om jag försöker dra ner på kalorierna går min kropp i motsatt riktning. Vissa blir sjuka av överträning och svält. Tänker som ovanstående att ett år är inte lång tid.

Svar: Hej Sara! Jag håller med dig att 1 år är väldigt kort tid, tycker det är väldigt märkligt att jag hoppade på en deff så snabbt såhär i efterhand. Jag hade själv inte läst det här inlägget på väldigt länge, det är intressant hur man ändrar sig som person och hur man tänker :) Det är skrivet för 4 år sedan. Idag, 5 år efter ätstörningen, är min kropp helt återhämtad :) Tack för din kommentar :*
GoForFit

#6: Netti Starby
2017-06-28 @ 14:11:31

Så himla bra skrivet och det här var intressant att läsa! :-D Kramis

Svar: Tack fina du :* Kram
GoForFit

Powered by Jasper Roberts - Blog
Min profilbild

goforfitse@gmail.com »

LINN STRÖMBERG@INSTAGRAM:

Follow on Bloglovin Follow on Instagram Follow on Facebook


Translate this blog:

mytasteswe.com

Arkiv

2017:

01 02 03 04 05 06 07 08

2016:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2015:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2014:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2013:

01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12

2012:

09 11 12
RSS 2.0