GoForFit.se

Det där med att lyssna på kroppen... Något som jag själv tyvärr får erkänna att jag inte är jätteduktig på. Har vid ett antal tillfällen dykt på på gymmet för att sedan känna att "Ja, jag kanske borde tagit vilodag idag istället.."

Men nu funderar jag på att ändra om lite, speciellt i min kosthållning, just för att jag för en gångs skull verkligen lyssnar på vad kroppen säger till mig.

Genomgick, för de med koll, en deff för ett tag sedan. Märkte redan från start att kroppen inte riktigt samarbetade. Trots reducerat kaloriintag hände absolut ingenting. (Gick t.o.m i motsatt håll i början) Sänkte det ytterligare - inga stora förändringar. Faktum är att jag var tvungen att dra ner rätt extremt på intaget för att det skulle hända något. Visst, resultatet av deffen var helt okej, tightade till mig en hel del, men kroppen ska inte reagera så motsträvigt som min gjorde. Och, nu sakta tillbaka på balans, suger kroppen åt sig allt vad den kan och jag har vätskat på mig ordentligt.

Så, vad känner jag igen detta ifrån? När har min kropp reagerat på detta sätt innan?
Efter min sjuka tid, förstås. Var nere på 38kg, och när jag började äta normalt igen sa de första kilona bara PANG.
Vad drar jag för slutsatser av detta?
Antar att min kropp helt enkelt inte är helt återställd sedan jag plågade ner den i vikt för över ett år sedan. (Galet att den fortfarande inte återhämtat sig fullt ut? Hur lång tid kan det ta?!)

Har inte märkt av detta förens nu, eftersom jag ända sedan den låga vikt jag hade då, försökt kämpa mig upp i vikt genom att ligga på överskott och sedan balans.
Nu när jag för första gången på länge sänker intaget igen, stretar min kropp emot.  Den vill helt enkelt inte släppa på kroppsmassa.

Sjukt frustrerande. Har sagt det innan, och säger det igen - ångrar så hårt att jag hamnade i det där träsket för ca ett år sedan, det har bara satt käppar i hjulet för min träning såhär i efterhand.
Jag får sådan lust att bara kämpa emot, strunta i kroppens signaler och bara köra. Sänka kaloriintaget så pass mycket det behövs för att sänka min fett% och nå det mål jag hade i tankarna när jag startade deffen. Jag är och har alltid varit väldigt envis som person, och går alltid in för saker 110% tills jag lyckas.
Men vad vinner jag på det denna gång? Ja, jag når kanske målet för stunden, men i det stora hela skulle jag bara utsätta min kropp för skada (igen!!) och troligen förlora muskler.
Har blivit tillräckligt klok sedan sist för att veta att man inte vinner mycket på att plåga kroppen.

Så jag kommer helt enkelt låta kroppen få vad den vill ha. Inget underskott för min del just nu alltså. Kommer inte följa några strikta tider (periodisk fasta) eller hård diet. Jag kanske inte alltid äter frukost, men är jag hungrig när jag vaknar så blir det ett frukostmål.
Träningen kommer se ut som vanligt, och jag kommer fortfarande ha kost-tänket - bra mat (såklart), näringstiming osv.  Men som sagt, inga regler hit och dit. Mer avslappnat helt enkelt.

Så medan alla andra går runt i sin bästa sommarform kommer jag gå runt och känna mig som en vätskefylld köttbulle. Haha. Kul...
Skämt åsido, anser mig inte stor på något sätt, but you know the feeling?
Jag hoppas på att kroppen kommer börja samarbeta och nappa på mina planer snarast.
Känner liksom att det skulle vara roligare att få deffa till mig och låta de muskler jag skaffat mig hittils få poppa fram lite.
Magmusklerna är exempelvis något som påverkas extremt av vilken fett % man har. Just nu är de inte speciellt definierade. Lite konturer på sin höjd. Astråkigt.
Men. Får helt enkelt acceptera läget. Tänka positivt och passa på att fokusera på muskelbygge nu när intaget blir lite högre igen och jag ligger på balans. (Kommer inte ha stenkoll, då jag inte kommer räkna de flesta dagar.)
Eftersom min kropp uppenbarligen inte är i balans måste jag hitta vart problemen ligger. Testa mig fram tills min kropp känns på banan igen.
Första steget blir att plocka bort periodiska fastan och se hur min kropp svarar på det.
Frukostdejt någon? ;)